Hårindustrin

Hösten 2017 hade SVT’s Uppdrag granskning ett reportage om hårindustrin och i samband med det skrev vi ett inlägg på vår Facebooksida för det känns väldigt viktigt för oss att vi visar vart vi står. Så här kommer den texten igen.

Är det oetiskt att hämta något ur soptunnan och förvandla det till en lönsam business? Och utan att den som slängt varken har en aning om det eller har någon som helst möjlighet att ta del av lönsamheten som efterföljer?

Ja, kanske.

Som återförsäljare av hår från Indien och Kina kan vi omöjligt kontrollera alla led i kedjan till 100%.
Men, vi kan ställa frågor om arbetarnas arbetsförhållande och löner. Vi kan besöka fabrikerna vi handlar av och skapa goda hållbara relationer.
Och vi kan aktivt ta avstånd från fabriker med uppenbara brister i arbetsmiljö trots att vår lönsamhet skulle gynnas av ett sådant samarbete.

Som perukmakare för teater och film har vi i alla år arbetat med äkta hår. På 50-talet till början av 90-talet fanns det gott om hår från Italien och Spanien. Och vilket hår! Starkt, vackert och lagom tjocka hårstrån. Hårfabrikerna i Italien var välmående och experter på att bleka det mörka håret och färga in i alla olika nyanser. Idag finns inte många av dessa fabriker kvar. Spår av dem finns i form av barnbarn som tagit över en ytterst haltande verksamhet som allt som oftast utförs av familjemedlemmar i familjens egna hem.
Varför blomstrade hårfabrikerna i Italien och mellersta Europa under denna tidsperiod? Efterfrågan, javisst! Levnadsstandard för sydeuropéer i efterkrigstid är en annan förklaring.
Men i takt med att levnadsstandarden höjts har håren inte behövts klippas av eller samlats ihop för att få lite extra i kassan och framförallt, håren som var långa & ofärgade fanns inte längre. Nu började fler kunna gå till frisören och fixa till sitt hår i moderiktiga frisyrer.

Tekniken att bereda håret finns kvar i Italien och Tyskland men materialet, håret, kommer från Indien och Kina.
Jo, vi vet att det finns hår från Europa också men det är så otroligt lite i jämförelse med den mängd som är från Asien.
Men idag finns även tekniken att färga in håret skonsamt för både dem som arbetar med det och för att produkten ska bli hållbar för slutkonsument i Kina och i Indien. Det gäller bara att vi som återförsäljare vet vilka som i störst utsträckning gör det.

För oss känns det mer logiskt att handla ett färdigbehandlad hår från fabrikerna i landet där håret kommer ifrån ursprungligen. Även om det finns otroligt mycket kvar att göra för att arbetsstandarden skall närma sig våra västerländska mått.
För att precis som UG belyser har även vi hört oss för med flera aktörer i Indien, templens inkomst från hårförsäljningen kommer inte den enskilda människan som offrade sitt hår till gagn, utan går till församlingens verksamhet.
Och att spåra utspridda donatorer runt om i byarna för att veta om de fått skälig ersättning för sin fläta, ja det är naturligtvis inte omöjligt, men vi har enbart kunnat gå på att the hair collectors faktiskt betalar.

Det vi västerländska hårförsäljare kan göra är att fortsätta trycka på om hållbara arbetsförhållanden och fackligt avtalad lön och på så sätt påverka till en positiv utveckling och samtidigt bidra till att fler arbetstillfällen ges för landets befolkning.

/Delila

Prenumerera
på nyhetsbrev

Kategorier


Delila på Instagram